Kayla Harrison (17-1) förklarar att hon inte har haft något syfte att utmana den tidigare UFC-dubbla mästaren eftersom Nunes nu är pensionerad. Dessutom har Harrison sina åsikter om Nunes beslut att lämna American Top Team, där de en gång tränade tillsammans.

”Jag riktade inte mina utmaningar mot Amanda eftersom hon är pensionär nu,” berättade Harrison för Grind City Media. ”Jag ville inte vara den som ropar ut gamla, pensionerade fighter eller de som är nöjda och glada och sitter hemma på soffan. Jag är glad för hennes skull, men jag tror att hon har svårt att hålla sig borta från rampljuset.”

”När jag hade min tid i fokus kanske hon kände behov av att komma fram, vilket är okej – och jag har inget personligt emot Amanda. Det enda jag stör mig på är att hon talar illa om det bästa teamet i världen, American Top Team. Jag tycker personligen att hon är en fantastisk fighter, men håll er borta från att prata illa om mitt team.”

Harrison har ett möte inplanerat mot Ketlen Vieira den 5 oktober vid UFC 307 i Salt Lake City, samma kväll som bantamviktsmästaren Raquel Pennington ska försvara sin titel mot Julianna Peña. Den tvåfaldiga olympiska guldmedaljören i judo och tvåfaldiga PFL-mästaren är för närvarande inriktad på att vinna UFC-guld, men det utesluter inte att hon en dag skulle vilja ställas mot Nunes.

”Jag skulle verkligen vilja se att hon kommer tillbaka,” sa Harrison. ”Det skulle vara drömmen för Kayla Harrison och min karriär. När hon gick i pension tänkte jag, ’Vad är det du gör? Inte ännu, vänta!’ Jag är glad att hon gjorde det där videoklippet, men nu kommer hon att höra från mig. Jag har några steg kvar att ta, och sen kommer hon definitivt att få höra från mig.”

Inlägget Kayla Harrison: Amanda Nunes är fantastisk, men håll er borta från att snacka illa om mitt team dök först upp på Sportkuriren.se.

Dumont anser att Peñas möjligheter till titelchans är en ”ren förolämpning” mot hela divisionen. Enligt Dumont har Peña inte lyckats vinna några matcher på länge och den segern mot Nunes var mer en följd av att Nunes inte var på topp den dagen. När de ställdes mot varandra igen fick Peña en ordentlig stryk.

Dumont framhäver att Peña, som undvikit matcher under de senaste två och ett halvt åren, nu ges en chans att tävla om titeln, vilket hon tycker är en orättvis situation som inte är första gången inträffar.

Med ett rekord på 11-2 i MMA och 7-2 i UFC, förbereder sig Dumont för en match den 14 september mot tidigare titelutmanaren Irene Aldana på UFC 306 i Las Vegas. När det gäller Peñas möte med Pennington, förutspår Dumont att Pennington kommer att behålla sitt bälte.

”Jag tror att Raquel kommer att vinna den här matchen, inte för att jag anser att hon är en särskilt dominerande mästare, för det tycker jag inte att hon är. Men jag anser att Julianna är så svag. Jag menar, hon blev inlämnad av Germaine (de Randamie). Det känns märkligt att förutspå att Raquel kommer att vinna något, men jag tror faktiskt att hon kommer att vinna just den här matchen.”

Inlägget Norma Dumont: Peñas titelmatch är en förolämpning mot divisionen dök först upp på Sportkuriren.se.

Trots att det har gått nästan åtta år sedan Rouseys senaste UFC-match, tycker hon att det är lite upplyftande att hennes namn fortfarande nämns. Men hon är helt klart: en comeback är inget hon överväger.

”Det är som en gammal myt som kommer upp då och då,” sa Rousey i Insight-podden. ”Det är smickrande att känna sig saknad, men det kommer inte att ske. Jag är inte neurologiskt kapabel att tävla på den högsta nivån längre. Jag klarar helt enkelt inte av det.”

Rousey förklarade att hon redan i barndomen drabbades av hjärnskakningar som hon fortsatte träna genom. När hon började med MMA hade hon redan genomgått flera hjärnskakningar och symtomen blev bara fler med tiden. ”

När jag började med MMA, spelade jag ett spel utan marginaler för misstag. Jag tävlade oftare än någon annan och hade fler ansvar utanför ringen. Smällarna från mindre träffar började göra allt mer ont.”

Efter att ha lidit sin första stora förlust 2015 mot Holly Holm och spenderat ett helt år på att återhämta sig, kom Rousey tillbaka efter 13 månader. Men efter att ha förlorat på bara 48 sekunder mot Amanda Nunes lämnade hon oktagonen för gott.

Nu när Rousey ser tillbaka på sin karriär erkänner hon att det kanske hade varit bättre att avsluta efter förlusten mot Holm. Men hon hade svårt att acceptera slutet på det sättet.

”Det var en mycket svår tid. Jag visste att det var över efter förlusten mot Holm,” sa Rousey. ”Men jag ville inte att min karriär skulle sluta på det sättet. Jag försökte göra en comeback, men till slut insåg jag att det inte var säkert för mig att fortsätta.”

Efter att ha lämnat UFC gick Rousey vidare till WWE där hon fortsatte att kämpa med hjärnskakningar. Med en växande familj och maken Travis Browne insåg hon att hon var tvungen att lägga den atletiska karriären bakom sig för att undvika allvarliga skador.

Rousey är också stolt över att ha blivit en förebild för unga fighters. Hon föredrar att vara ett positivt exempel för nästa generation snarare än att bli en varning.

”Män har haft längre tid att utsättas för slag och många börjar få neurologiska problem senare i livet. Jag ville åldras med värdighet så att jag inte avskräcker unga tjejer från sporten.”

Trots det stora stödet hon har fått från sina fans är Rousey beslutsam om att lämna fighting bakom sig.

”Folk älskar att se dig slåss i buren, men ingen av dem kommer att vara där för dig i det långa loppet. Du måste ta hand om dig själv och din familj först och främst.”

Rousey har nu fastslagit sitt beslut att avsluta sin karriär, oavsett hur många gånger rykten om en comeback dyker upp.

”Det handlar inte om hur tuff jag är, utan om vad jag klarar av. Det är bara så det är.”

Inlägget Ronda Rousey sätter stopp för alla spekulationer om en comeback i UFC: ”Jag är inte neurologiskt kapabel att tävla längre” dök först upp på Sportkuriren.se.

Miesha Tate erövrade UFC:s kvinnliga bantamviktsbälte efter en imponerande seger över Holly Holm 2016. Innan dess hade Holm överraskat genom att besegra Ronda Rousey och ta bältet. Likt Holm, förlorade Tate sin titel vid första titelförsvaret mot Amanda Nunes.

Det verkar som om Miesha Tate har blivit ett levande exempel på de emotionella svängningar som sporten kan medföra. Hon upplevde euforin av att besegra Holm och bli mästare, följt av den tuffa nedgången när bältet gick förlorat. Nu, flera år senare, kan hon åtminstone se en moralisk vinst i att ha förlorat mot en av sportens största genom tiderna. Det har varit en verklig berg-och-dal-bana av känslor.

Miesha Tate betonar att sådana känslomässiga toppar och dalar kan ha en allvarlig inverkan på en fighters mentala välbefinnande.

”Det handlar om att nå en form av inre frid där man inser att livet är mycket mer än bara att vinna eller förlora,” förklarade Tate nyligen för MMA Junkie Radio. ”Man vill gå bortom dessa ytliga resultat och vara mer än bara en vinnare eller förlorare, något som jag var starkt knuten till. Har du sett dokumentären ’The Weight of Gold’ är den verkligen värd att se – den belyser hur olympiska idrottare satsar hela sitt liv på sina karriärer.”

”Efteråt känns det som om ingen längre bryr sig, och vad händer efteråt? Om du inte vinner guld, så är det som om resten inte spelar någon större roll. En silvermedaljör, som ibland är så nära – men ändå, det är silver vi pratar om, vi fokuserar bara på guld. När vi lär våra barn att tänka så, eller låter oss själva bli sådana, då är vi bara så bra som vår senaste vinst eller förlust.”

Detta kan vara något som Tate har kommit till insikt om under en längre tid. Nu som mamma till två barn och efter att ha gått i pension 2016 och återvänt till tävlingen 2021, kanske hon har fått en annan syn på saker. Efter att ha förlorat två matcher på domslut lyckades hon säkra en seger över Julia Avila i december förra året och fick en bonus på 50 000 dollar. I denna andra fas av sin karriär verkar hennes perspektiv ha förändrats.

”När jag vann, kände jag mig som en vinnare. När jag förlorade, kände jag mig som en förlorare. Det var inte ett bra sätt att leva sitt liv på,” konstaterade Tate. ”Det kan leda till suicidala tankar ibland. Man kan bli så beroende av sporten att man tänker, ’Jag förlorade senast, det enda sättet att återställa balansen är att vinna.’ Men det är ett kortsiktigt sätt att tänka på, för vad händer om nästa match inte går vägen? Vad händer om du gräver din egen grav? Vad händer om du bränner ut dig själv?”

”Det är här jag tror att idrottare kan drabbas av mental ohälsa, depression eller suicidala tendenser, för vi kastar oss så helhjärtat in i resultatet och glömmer att det handlar om ansträngningen snarare än utgången. Som samhälle omfamnar vi inte riktigt detta tankesätt, så det kommer att krävas en kulturell förändring.”

”Jag hoppas att jag kan få några idrottare, eller bara människor i allmänhet, att förstå att livet har mer att erbjuda – att det finns ett liv efter sporten. Det är viktigt att lära sig hitta balans så att vi kan värdera vårt eget värde och storhet, istället för att enbart definieras av vår sport.”

Inlägget Miesha Tate om mental hälsa och sportens svängningar dök först upp på Sportkuriren.se.

Rousey, som blev en stor stjärna när kvinnorna gjorde entré inom UFC 2013, har öppet diskuterat nedgången i sin MMA-karriär på sistone. Hon har talat om sina hjärnskakningar och hur det påverkade hennes beslut att sluta med MMA. Hon erkänner att hon var skadad när hon gick in i buren mot Holly Holm 2015 och förlorade genom en chockerande knockout. Det här har inte mottagits väl av kritiker som anser att det var ett försök att skifta fokus från Holms imponerande prestation.

Rousey, som fick en plats i UFC:s Hall of Fame 2018, har också uttryckt sin frustration mot Joe Rogan och MMA-medier som hon anser vände sig mot henne efter förlusterna mot Holm och Amanda Nunes.

För Tate säger Rouseys uttalanden en hel del.

”Jag har personligen inte längre den där ilskan mot Ronda som jag hade förr,” berättade Tate på Sirius XM:s ”MMA Today”-show med Ryan McKinnell. ”Jag har kunnat bearbeta det, se min egen del i det hela och försöka växa som person. Jag skulle vilja kunna säga att jag sett samma utveckling hos Ronda, men det verkar inte vara fallet. Det verkar som att hon fortfarande håller fast vid sin bitterhet och låter det påverka henne.”

Hon tillade också:

”Jag tror inte att MMA-gemenskapen generellt vände ryggen åt Ronda.”

Under sin glanstid var Rousey en mediadrottning med en påtaglig rivalitet mot Tate. Det började med att Rousey besegrade Tate i Strikeforce 2012 och sedan igen på UFC 168 2013 efter en intensiv säsong av ”The Ultimate Fighter”.

Tate tycker fortfarande att Rouseys största hinder är hennes fokus på det negativa.

”Hon glömde bort att det fanns tusentals unga tjejer världen över som såg upp till henne oavsett vinst eller förlust. De beundrade henne för den hon var. Hon verkar inte ha kommit till den punkt där jag skulle vilja se henne. Jag tror att hon fortfarande är sårad, men hon fokuserar mer på sig själv än på att växa som person. Det handlar fortfarande mycket om ’det här hände mig, alla vände mig ryggen, ingen brydde sig om mig.’ Det är inte riktigt så.

”Kritik följer med berömmelsen. Ingen mästare går igenom livet oskadd, särskilt när hela världen får se både deras uppgångar och fall. Det är ingen Ronda Rousey mot världen-situation. När du är stor vill vissa bara se dig falla.”

Inlägget Miesha Tate ifrågasätter Ronda Rouseys bristande personliga tillväxt efter UFC-fejden dök först upp på Sportkuriren.se.

Under sin tid med UFC, som sträckte sig över tre år, blev Ronda Rousey en av organisationens största ikoner och en mainstream-stjärna. Som den första kvinnliga mästaren i UFC, hade hon en unik förmåga att övermanna sina motståndare med armlås. I karriärens senare del utvecklade hon även en kraftfull knockoutförmåga.

White förklarade i ”The Club Shay Shay”-podden att Ronda Rousey gjorde något unikt genom att lyfta kvinnlig fighting till en global scen på ett sätt ingen annan hade kunnat. Samtidigt som hon byggde upp sporten och UFC, tränade andra kvinnor målmedvetet för att kunna besegra henne.

Ronda Rousey utnyttjade sin sportsliga berömmelse för att göra karriär i Hollywood. Hon debuterade på vita duken i filmen ”The Expendables” 2014 och fortsatte med roller i ”Furious 7” och ”Entourage” året därpå. Enligt White, medan andra fighters slipade sina färdigheter, fokuserade Rousey på att stärka sitt varumärke och UFC.

”Hon tog på sig så mycket vid den tiden att det bokstavligen blev omöjligt för henne att fortsätta utvecklas som fighter,” berättade White.

Hennes karriär fick ett abrupt slut när hon förlorade genom knockout mot Holly Holm och Amanda Nunes 2015 respektive 2016. Kort därefter drog hon sig tillbaka och gick över till professionell wrestling med WWE, där hon också skördade framgångar.

”Jag var ledsen att vi inte skulle arbeta tillsammans dagligen längre, men jag kände att tidpunkten var rätt,” sa White. ”Hon hade uppnått allt hon satte upp som mål. Inte bara för sig själv och sin karriär, utan även för kvinnor inom fighting generellt.

”Hon är den största idrottare jag någonsin arbetat med. Hon var enorm för UFC. Vid rätt tid och på rätt plats, och kvinnlig fighting är där den är idag tack vare henne. Hon var en sådan idrottare som gjorde allt, var som helst, när som helst. En riktig arbetsmyra. Fantastisk människa. Briljant. Den största idrottare jag någonsin arbetat med.”

UFC Hall of Famer Ronda Rousey hävdar att media ofta svartmålade henne, och hon var bekymrad över att fansen inte skulle välkomna henne tillbaka i en annan roll utanför ringen.

Inlägget Dana White: Det var omöjligt för Ronda Rousey att fortsätta växa som fighter när hon blev en stjärna dök först upp på Sportkuriren.se.

Observera att poängdomare skiljer sig från domare. Läs vår artikel om de obesjungna MMA-domarna här.

1. Sal D’Amato

Bakgrund

Sal D’Amato är en av de mest erfarna och respekterade poängdomarna i MMA. Han har varit tjänsteman sedan sportens tidiga dagar och har dömt tusentals matcher inom olika organisationer, inklusive UFC, Bellator och PFL. D’Amato är känd för sin konsekvens och djupa förståelse för poängsättningskriterier.

Stora matcher

D’Amato har varit poängdomare i många högprofilerade matcher, inklusive titelmatcher och huvudmatcher. Några anmärkningsvärda matcher inkluderar:

• Jon Jones vs. Alexander Gustafsson 1 (UFC 165): Denna match anses ofta vara en av de bästa i MMA-historien. D’Amatos poängsättning bidrog till att Jones behöll sin titel i en extremt jämn domslut som fans och analytiker debatterade i åratal.
• Conor McGregor vs. Nate Diaz 2 (UFC 202): Ännu en jämn match där D’Amatos poängkort var avgörande i McGregors seger genom majoritetsbeslut, vilket satte upp en av sportens mest ikoniska rivaliteter.

Kontroverser

Trots sin erfarenhet har D’Amato inte varit fri från kontroverser. En anmärkningsvärd händelse var hans poängsättning i matchen mellan Henry Cejudo och Demetrious Johnson vid UFC 227. D’Amato dömde matchen till Cejudos fördel, ett beslut som väckte debatt om poängsättningskriterierna för jämna matcher, särskilt vad gäller effektiv grappling kontra slag.

2. Chris Lee

Bakgrund

Chris Lee är en annan mycket erfaren poängdomare, ofta sedd vid stora UFC-evenemang. Med en bakgrund inom kampsport tillför Lee praktisk kunskap till sin dömning, och strävar efter rättvisa och noggrannhet i sin poängsättning.

Stora matcher

Lee har dömt flera betydande matcher, såsom:

• Israel Adesanya vs. Kelvin Gastelum (UFC 236): Denna interima mellanviktstitelmatch var en fram-och-tillbaka kamp. Lees poängkort återspeglade matchens jämnhet, med Adesanya som vann genom enhälligt beslut i vad som ansågs vara en av de bästa matcherna 2019.
• Khabib Nurmagomedov vs. Conor McGregor (UFC 229): Lee var en av poängdomarna för denna mycket efterlängtade match, som slutade med en submission-seger för Nurmagomedov i fjärde ronden. Matchen var en av de mest intäktsbringande i UFChistoria, vilket lade till ännu en betydande match till Lees meritlista.

Kontroverser

Chris Lee mötte kritik för sin poängsättning i matchen mellan Paul Felder och Rafael dos Anjos i november 2020. Lee dömde matchen till Felders fördel, vilket var allmänt sett som ett kontroversiellt beslut, eftersom de flesta analytiker och fans ansåg att dos Anjos hade gjort tillräckligt för att säkra segern. Detta beslut utlöste diskussioner om poängsättningsstandarder och konsekvens i MMA.

3. Derek Cleary

Bakgrund

Derek Cleary är en erfaren MMA-poängdomare känd för sin noggranna inställning till poängsättning. Han har dömt många högprofilerade matcher och är erkänd för sin följdriktighet till de officiella kriterierna som fastställts av atletiska kommissioner.

Stora matcher

Clearys erfarenhet inkluderar att döma stora matcher som:

• Max Holloway vs. Alexander Volkanovski 2 (UFC 251): Clearys poängkort spelade en betydande roll i att Volkanovski behöll sin fjäderviktstitel i en mycket jämn returmatch som många fans ansåg kunde ha gått åt båda hållen.
• Dustin Poirier vs. Dan Hooker (UFC on ESPN 12): Denna match var ett verkligt krig, och Clearys poängsättning hjälpte till att fastställa Poiriers seger i en match som prisades för sin intensitet och konkurrenskraft.

Kontroverser

En av de mer kontroversiella ögonblicken i Clearys karriär inträffade under matchen mellan Dominick Reyes och Jon Jones vid UFC 247. Cleary dömde matchen till Jones fördel, vilket bidrog till ett enhälligt beslut som många fans och analytiker ansåg borde ha gått till Reyes. Detta beslut ledde till krav på förbättrad domartransparens och bättre utbildning för tjänstemän.

4. Mike Bell

Bakgrund

Mike Bell är en framstående poängdomare inom MMA, känd för sitt arbete inom olika organisationer, inklusive UFC, Bellator och Invicta FC. Hans bakgrund inom kampsport ger honom ett skarpt öga för detaljer och en solid förståelse för de komplexa aspekterna av MMA.

Stora matcher

Bell har varit poängdomare för flera nyckelmatcher, inklusive:

• Amanda Nunes vs. Valentina Shevchenko 2 (UFC 215): Bells poängsättning i denna mycket jämna match var avgörande för att Nunes behöll sin bantamviktstitel. Matchen var extremt jämn och Bells beslut granskades noggrant men accepterades till slut.
• Stipe Miocic vs. Daniel Cormier 3 (UFC 252): Bell var en del av domarpanelen för denna tungviktstrilogi, som såg Miocic behålla sin titel genom ett enhälligt beslut över Cormier. Matchen var avgörande för att befästa Miocics arv som en av de största tungviktarna i MMA-historien.

Kontroverser

Bell mötte kritik för sin poängsättning i matchen mellan Carla Esparza och Marina Rodriguez vid UFC on ESPN 14. Bell dömde matchen till Esparza, ett beslut som möttes med blandade reaktioner från fans och analytiker som ansåg att Rodriguez hade gjort tillräckligt för att vinna. Denna kontrovers lyfte fram de pågående utmaningarna med att döma matcher som involverar jämna ronder och olika stilar av kampsport.

5. Adalaide Byrd

Bakgrund

Adalaide Byrd är en av de mer polariserande figurerna inom MMA-bedömning. Med en lång karriär inom både boxning och MMA har Byrd varit inblandad i många högprofilerade matcher. Hennes poängsättning får ofta uppmärksamhet, ibland av fel anledning.

Stora matcher

Byrd har dömt många betydande matcher, inklusive:

• Tyron Woodley vs. Stephen Thompson 2 (UFC 209): Byrds poängkort var avgörande för att Woodley behöll sin welterviktstitel genom majoritetsbeslut. Matchen var extremt taktisk och jämn, med Byrds poängsättning som återspeglade de nyanserade utbytena mellan kämparna.
• Joanna Jedrzejczyk vs. Zhang Weili (UFC 248): Denna match anses vara en av de bästa kvinnomatcherna i MMA-historien. Byrds poängkort hjälpte till att bestämma Zhangs delade beslut seger, ett beslut som allmänt accepterades som rättvist i en mycket jämn match.

Kontroverser

Byrd har varit i centrum för flera kontroverser, med en av de mest anmärkningsvärda att vara hennes poängsättning i matchen mellan Canelo Alvarez och Gennady Golovkin i boxning. Även om detta inte var en MMA-match, spillde kontroversen över till MMA-gemenskapen, vilket väckte frågor om hennes konsekvens och förståelse för kampsport. Inom MMA var hennes poängsättning i matchen mellan Jessica Eye och Viviane Araujo vid UFC 245 också kraftigt kritiserad, vilket ledde till ytterligare granskning av hennes bedömningsförmågor.

Slutsats

Att döma i MMA är en utmanande och ofta otacksam uppgift. De poängdomare som nämns i denna artikel – Sal D’Amato, Chris Lee, Derek Cleary, Mike Bell och Adalaide Byrd – har alla spelat betydande roller i att forma utfallet av många högprofilerade matcher. Även om deras beslut ibland kan vara kontroversiella, är deras bidrag till sporten odiskutabla. I takt med att MMA fortsätter att växa, kommer vikten av kompetent och konsekvent bedömning bara att öka, vilket betonar behovet av kontinuerlig utbildning och förbättring i denna kritiska aspekt av sporten.

Inlägget Poängdomarna i MMA — Den otacksammaste rollen dök först upp på Sportkuriren.se.

Låt mig ta er med på en resa genom några av de mest oförglömliga stunderna i UFC:s historia. Som inbiten MMA-fantast vet jag att det finns få saker som får hjärtat att rusa och adrenalinet att pumpa som en riktig skräll i oktagonen. Ni vet vad jag menar – de där ögonblicken när en underdog kliver in och mot alla odds besegrar en till synes oövervinnerlig motståndare. Det är sådana stunder som gör att vi älskar den här sporten så mycket, för det är i dessa ögonblick som UFC verkligen visar sin magi.

Så sätt er bekvämt, luta er tillbaka och låt mig ta er igenom några av de mest häpnadsväckande och inspirerande skrällarna i UFC:s historia.

1. Matt Serra vs. Georges St-Pierre (UFC 69, 2007)

En av de mest chockerande skrällarna i UFChistoria inträffade den 7 april 2007 när Matt Serra mötte Georges St-Pierre. St-Pierre, som ansågs vara en av de bästa welterviktarna genom tiderna, var storfavorit att vinna. Serra, som hade vunnit sin plats i titelmatchen genom att vinna ”The Ultimate Fighter: The Comeback”, betraktades som en massiv underdog.

Ingen förväntade sig att Serra skulle ha en chans, men han chockade världen genom att knocka St-Pierre i första ronden. Det var en otrolig prestation som cementerade Serras plats i UFC-historien och visade att allt kan hända i oktagonen.

2. Holly Holm vs. Ronda Rousey (UFC 193, 2015)

Ronda Rousey var den dominerande kraften i kvinnlig MMA och hade försvarat sin bantamviktstitel flera gånger innan hon ställdes mot den relativt okända Holly Holm den 15 november 2015. Rousey hade avslutat majoriteten av sina motståndare inom några minuter och verkade oslagbar.

Holm, en tidigare världsmästare i boxning, utnyttjade sin överlägsna striking och fotarbete för att hålla Rousey på avstånd. I andra ronden landade Holm en perfekt träff med en huvudspark som knockade Rousey och erövrade titeln. Denna match var inte bara en skräll utan också en teknisk uppvisning som förändrade kvinnlig MMA för alltid.

3. Chris Weidman vs. Anderson Silva (UFC 162, 2013)

Anderson Silva hade försvarat sin mellanviktstitel tio gånger och var allmänt ansedd som den bästa MMA-fightern genom tiderna. Den 6 juli 2013 mötte han Chris Weidman, en relativt okänd utmanare som ansågs ha liten chans att vinna.

Silva, känd för sina showman-fasoner i ringen, underskattade Weidman och betalade priset. Weidman lyckades knocka Silva i andra ronden och tog därmed en av de mest chockerande vinsterna i UFChistoria. Detta markerade slutet på Silvas dominans och början på en ny era i mellanviktsdivisionen.

4. Michael Bisping vs. Luke Rockhold (UFC 199, 2016)

Michael Bisping hade kämpat i UFC i över ett decennium utan att nå en titelmatch. När han slutligen fick sin chans att möta Luke Rockhold på UFC 199 den 4 juni 2016, var det med kort varsel och få trodde att han skulle vinna.

Rockhold hade redan besegrat Bisping tidigare och var storfavorit. Men Bisping, med en stark tro på sig själv och en vilja att bevisa alla fel, lyckades knocka Rockhold i första ronden. Denna oväntade seger var en känslosam triumf för Bisping och en påminnelse om att uthållighet och beslutsamhet kan leda till storhet.

5. Rose Namajunas vs. Joanna Jędrzejczyk (UFC 217, 2017)

Joanna Jędrzejczyk var obesegrad och ansågs vara den bästa stråviktaren i världen när hon mötte Rose Namajunas den 4 november 2017. Namajunas, trots sina imponerande färdigheter, sågs som en stor underdog mot den dominanta Jędrzejczyk.

Namajunas chockade alla genom att dominera Jędrzejczyk och avsluta henne via knockout i första ronden. Denna seger var inte bara en skräll utan också ett bevis på Namajunas tekniska briljans och mentala styrka.

Så där har vi det – några av de största skrällarna i UFC:s historia. När vi ser tillbaka på dessa otroliga ögonblick, kan vi inte låta bli att känna en viss värme och glädje över sportens oförutsägbarhet. Det är dessa stunder som får oss att klamra oss fast vid kanten av soffan, skrika högt av förvåning och ibland till och med fälla en glädjetår för underdogen som tog sin chans.

För mig personligen är det just dessa skrällar som gör UFC så speciellt. Det påminner oss om att allt är möjligt – att den lilla killen faktiskt kan vinna mot den stora, att skicklighet och vilja kan övervinna allt annat. Det är en berättelse om att aldrig ge upp, att fortsätta kämpa trots alla odds.

Så nästa gång du slår på en UFC-gala, tänk på att du kanske får bevittna historia. Kanske är det just den kvällen då ännu en underdog kliver upp och levererar en prestation som ingen trodde var möjlig. Och det, mina vänner, är varför vi älskar den här sporten så mycket.

Så tack för att ni följde med på denna resa genom minnesvärda skrällar. Hoppas ni njöt lika mycket som jag gjorde. Låt oss fortsätta heja på de modiga underdogsen och fira de otroliga ögonblick som UFC erbjuder oss.

Och kom ihåg, i oktagonen är ingenting någonsin säkert. Det är det som gör varje match till ett äventyr.

Inlägget De största skrällarna i UFC:s historia — 5 oförglömliga ögonblick dök först upp på Sportkuriren.se.

MMA, eller Mixed Martial Arts, är en fullkontaktsport som kombinerar tekniker från olika kampsporter och stridskonster. Sporten involverar slag, sparkar, kast och markkamp, vilket gör den till en av de mest mångsidiga och utmanande kampsporterna. MMA:s popularitet har exploderat under de senaste decennierna, och sporten har utvecklats från att vara en underground rörelse till att bli en mainstream fenomen med miljontals fans världen över.

Ursprung och tidiga dagar

MMA har sina rötter i antikens Grekland, där en sport kallad pankration var en del av de olympiska spelen. Pankration, som kombinerade boxning och brottning med få regler, anses vara en tidig form av MMA. Denna sport var extremt populär och visade på likheterna mellan forntida och modern kampsport.

Under 1900-talet fortsatte mixandet av olika kampsportstekniker att utvecklas i olika delar av världen. I Japan på 1920-talet introducerade Mitsuyo Maeda brasiliansk jiu-jitsu till Gracie-familjen, vilket lade grunden för brasiliansk jiu-jitsu (BJJ) som senare skulle spela en central roll i MMA.

Pionjärer inom sporten

Pionjärer inom modern MMA inkluderar personer som Bruce Lee, som på 1960-talet förespråkade konceptet att använda vad som fungerar och kasta bort resten, en filosofi som han kallade Jeet Kune Do. Lees idéer om att kombinera tekniker från olika kampsporter påverkade starkt utvecklingen av MMA.

En annan viktig pionjär var Royce Gracie, som på 1990-talet deltog i de tidiga UFC-turneringarna (Ultimate Fighting Championship) och visade på effektiviteten av brasiliansk jiu-jitsu genom att besegra mycket större och starkare motståndare.

Tidiga organisationer och evenemang

De första officiella MMA-evenemangen började dyka upp på 1980-talet. En av de tidigaste organisationerna var Shooto, som grundades i Japan 1985 av Satoru Sayama, även känd som Tiger Mask. Shooto integrerade tekniker från både brottning och slagkampsporter, och var en av de första organisationerna att formalisera regler för MMA-matcher.

I Brasilien organiserades Vale Tudo-matcher som var nästan helt utan regler. Dessa matcher på 1980-talet och början av 1990-talet var brutala och visade på behovet av säkerhetsregler, vilket senare skulle påverka utvecklingen av reglerade MMA-evenemang.

Den första UFC-turneringen hölls 1993 i USA och var en turnering utan viktklasser, där olika kampsportare möttes för att bevisa vilken stil som var mest effektiv. Denna turnering var en milstolpe i MMA:s historia och ledde till ökad popularitet och efterfrågan på sporten, vilket i sin tur banade väg för modern MMA som vi känner den idag.

MMA:s tidiga dagar präglades av en brist på regler och struktur, men dessa tidiga evenemang och pionjärers insatser var avgörande för sportens utveckling och bidrog till att forma den moderna MMA-arenan.

MMA:s underground-era

Brist på regler och struktur

MMA underground-era, som sträcker sig från sent 1980-tal till mitten av 1990-talet, präglades av en betydande brist på regler och struktur. Tidiga MMA-evenemang hade få om några regler, och matcher kunde ofta sluta med allvarliga skador eller medvetslöshet. Det fanns inga viktklasser, ingen tidsbegränsning och få begränsningar på vilka tekniker som var tillåtna. Detta bidrog till sportens råhet och attraherade en publik som var fascinerad av den obarmhärtiga och brutala naturen av dessa tidiga tävlingar.

De tidiga turneringarna, som UFC 1 i USA, var marknadsförda som en kamp för att bestämma vilken kampsport som var överlägsen. Deltagarna kom från olika bakgrunder inklusive boxning, brottning, karate, jiu-jitsu och andra kampsporter. Matcherna utkämpades utan handskar, vilket resulterade i blodiga och våldsamma utfall. Denna brist på regler och skyddsmekanismer gjorde sporten kontroversiell och lockade både nyfikna åskådare och stark kritik från olika håll.

Tidiga kontroverser och lagstiftning

Den oreglerade och våldsamma naturen av de tidiga MMA-evenemangen ledde snabbt till kontroverser. Många kritiker, inklusive politiker och medicinska experter, argumenterade att sporten var farlig och omänsklig. UFC blev ofta mål för negativ medieuppmärksamhet och politiskt motstånd. John McCain, en framstående amerikansk senator, beskrev sporten som ”människans tuppfäktning” och kampanjade för att förbjuda den. Hans insatser ledde till att MMA-evenemang blev förbjudna i flera amerikanska delstater.

Denna negativa uppmärksamhet och lagstiftningens inblandning tvingade tidiga MMA-organisationer att överväga nödvändigheten av regler och standarder. För att undvika total nedläggning och fortsätta driva verksamheten började de införa grundläggande regler för att göra sporten säkrare och mer accepterad. Detta inkluderade införandet av viktklasser, tidsbegränsningar och förbjudna tekniker som sparkar mot huvudet på en liggande motståndare.

Viktiga matcher och rivaliteter

Trots kontroverserna var det under underground-eran som många av de mest minnesvärda och inflytelserika matcherna och rivaliteterna i MMA-historien ägde rum. Royce Gracies dominans i de tidiga UFC-turneringarna visade på effektiviteten av brasiliansk jiu-jitsu och förändrade sättet som fighters tränade och konkurrerade på. Hans segrar över mycket större och starkare motståndare som Ken Shamrock och Dan Severn blev legendariska och cementerade hans plats som en pionjär inom sporten.

En annan viktig rivalitet under denna period var mellan Ken Shamrock och Royce Gracie. Deras matcher var inte bara fysiskt intensiva utan också symboliska strider mellan olika kampsportstekniker och filosofier. Den första matchen mellan Gracie och Shamrock på UFC 1 var en kort men betydande kamp som etablerade Gracies dominans. Deras omkamp på UFC 5 var en av de första långvariga matcherna i UFC-historien, vilket slutade i en tidsbegränsad oavgjord, men lämnade ett bestående intryck på fansen.

En annan viktig figur under underground-eran var Tank Abbott, en tungviktare känd för sin råstyrka och knockoutkraft. Abbott’s brutala stil och personlighet gjorde honom till en kontroversiell men populär figur i den tidiga MMA-scenen. Hans matcher var ofta korta men intensiva, och han blev känd som en av de mest fruktade fighters i sin tid.

Reglering och standardisering

Införandet av Unified Rules of MMA

Införandet av Unified Rules of MMA var en avgörande vändpunkt för sportens legitimitet och säkerhet. Dessa regler, som först utarbetades av New Jersey State Athletic Control Board 2000 och senare antogs av Nevada State Athletic Commission, standardiserade de regler som skulle användas i MMA-matcher över hela USA.

Unified Rules of MMA inkluderar viktklasser, tidsbegränsningar, och en lista över förbjudna tekniker för att säkerställa utövarnas säkerhet. De delade upp matcherna i ronder, vanligtvis tre ronder à fem minuter för vanliga matcher och fem ronder à fem minuter för titelmatcher. Dessutom infördes ett poängsystem liknande det som används i boxning för att avgöra vinnaren om ingen knockout eller submission inträffar. Reglerna förbjuder vissa farliga tekniker som sparkar mot huvudet på en liggande motståndare och slag mot bakhuvudet.

Denna standardisering gjorde det möjligt för MMA att bli en mer accepterad sport och la grunden för sportens vidare tillväxt och professionalisering.

Statlig reglering och legalisering

Efter införandet av Unified Rules of MMA började flera amerikanska delstater och internationella jurisdiktioner att legalisera och reglera MMA. En viktig aktör i denna process var Lorenzo Fertitta, en av ägarna av Zuffa LLC, företaget som köpte UFC 2001. Fertitta använde sin bakgrund som tidigare medlem av Nevada State Athletic Commission för att driva på statlig reglering av sporten.

Under 2000-talet började stater som Nevada, New Jersey, och Kalifornien att tillåta och reglera MMA-evenemang under förutsättning att de följde de nya standardiserade reglerna. Detta gav sporten en officiell status och tillät den att växa inom en laglig ram. Även i Kanada, Brasilien och Europa antog flera länder liknande regler för att säkerställa säkerheten och rättvisan i MMA-tävlingar.

Dana White, president för UFC, spelade också en viktig roll i legaliseringsprocessen genom att kontinuerligt arbeta med statliga myndigheter och andra organisationer för att främja MMA som en säker och legitim sport.

• Läs om Dana Whites resa till toppen.

Förbättringar i säkerhet och rättvisa

Med den ökande regleringen av MMA följde också betydande förbättringar i säkerheten och rättvisan för utövarna. Införandet av obligatoriska medicinska tester före och efter matcherna säkerställde att fighters var i gott skick och minskade risken för allvarliga skador. Dessutom började reglerande organ kräva närvaro av läkare och sjukvårdspersonal vid alla evenemang för att kunna ge omedelbar vård om en skada skulle inträffa.

Marc Ratner, en tidigare medlem av Nevada State Athletic Commission som anställdes av UFC som vice ordförande för regleringsfrågor, var en nyckelfigur i att implementera och övervaka dessa säkerhetsprotokoll. Ratner arbetade nära med kommissioner över hela världen för att säkerställa att MMA-evenemang höll högsta möjliga standard vad gäller säkerhet och rättvisa.

Ytterligare åtgärder för att förbättra rättvisan inkluderade utbildning och certifiering av domare och poängdomare för att säkerställa konsekventa och rättvisa bedömningar av matcher. Herb Dean, en av de mest respekterade domarna i sporten, blev en förebild för andra domare med sin erfarenhet och objektivitet i matchbedömningar.

Den ökade professionaliseringen av sporten har också lett till att fler organisationer och promoters har etablerat sig, vilket har skapat en mer konkurrensutsatt och rättvis marknad för utövarna. Detta inkluderar stora organisationer som Bellator MMA, ONE Championship, och Professional Fighters League (PFL), som alla har antagit liknande regler för att säkerställa jämn konkurrens och säkerhet för sina fighters.

Sammanfattningsvis har införandet av Unified Rules of MMA, statlig reglering och legalisering, samt förbättringar i säkerhet och rättvisa varit avgörande för utvecklingen av MMA från en oreglerad och kontroversiell sport till en globalt accepterad och respekterad tävlingsform. Dessa förändringar har inte bara skyddat utövarna utan också ökat sportens trovärdighet och popularitet världen över.

MMA:s väg till mainstream

Mediernas roll och uppmärksamhet

Mediernas roll i att föra MMA till mainstream har varit avgörande. Från att vara en marginaliserad och ofta missförstådd sport, har MMA genom åren fått alltmer medieuppmärksamhet som har hjälpt till att legitimera och popularisera sporten. Tidiga evenemang, särskilt de första UFC-turneringarna, väckte stor uppmärksamhet, inte bara för deras våldsamhet, utan också för deras innovativa format och spänning.

Nyckelpersoner som Joe Rogan och Mike Goldberg, genom sina roller som kommentatorer för UFC, har bidragit till att utbilda publiken om sporten och dess tekniker. Rogans passionerade och informativa stil har hjälpt till att göra sporten mer tillgänglig för nya fans, medan Goldbergs play-by-play-kommentarer har förbättrat tittarupplevelsen.

Mainstream-medier började också täcka MMA på ett mer seriöst sätt. Publikationer som Sports Illustrated, ESPN och The New York Times började publicera artiklar och analyser om sporten och dess utövare. Detta hjälpte till att öka sportens legitimitet och attrahera en bredare publik.

Viktiga organisationer och promotioner

Flera nyckelorganisationer har spelat en avgörande roll i att föra MMA till mainstream:

• UFC (Ultimate Fighting Championship): UFC, grundat av Art Davie, Rorion Gracie och Bob Meyrowitz 1993, är utan tvekan den mest inflytelserika organisationen inom MMA. Under ledning av Dana White och med stöd av ägarna Lorenzo och Frank Fertitta, har UFC vuxit från en underjordisk kampserie till en global sportjätte. Genom att arrangera regelbundna och högkvalitativa evenemang, och med hjälp av stjärnor som Conor McGregor, Ronda Rousey och Jon Jones, har UFC bidragit till att göra MMA mainstream.
• Bellator MMA: Grundat av Bjorn Rebney 2008, och senare förvärvat av Viacom, har Bellator blivit en av de största konkurrenterna till UFC. Med en mix av veteraner och unga talanger, samt turneringsformatet som en del av dess varumärke, har Bellator lyckats attrahera en lojal fanbas och skapa betydande mediainteresse.
• ONE Championship: Grundat av Chatri Sityodtong och Victor Cui 2011, har ONE Championship fokuserat på den asiatiska marknaden och har snabbt vuxit till att bli en av de mest framstående MMA-organisationerna i världen. Med en stark närvaro i länder som Singapore, Filippinerna och Thailand, och med hjälp av stjärnor som Angela Lee och Demetrious Johnson, har ONE Championship bidragit till att sprida MMApopularitet i Asien.
• Professional Fighters League (PFL): Grundat 2017, har PFL introducerat ett unikt format med säsonger, poängsystem och slutspelet. Med detta annorlunda tillvägagångssätt och stöd från stjärnor som Kayla Harrison och Rory MacDonald, har PFL attraherat både fans och investerare, och bidragit till att göra MMA mer tillgängligt för en bredare publik.

Inflytande från TV och streamingplattformar

Inflytandet från TV och streamingplattformar har varit enormt för MMA:s resa till mainstream. TV-sändningar av stora evenemang, särskilt UFC-galor, har hjälpt till att nå en bredare publik. Kontrakt med stora sportkanaler som ESPN och Fox Sports har säkerställt att matcher når miljontals hushåll.

The Ultimate Fighter, en reality-TV-serie som lanserades av UFC 2005, spelade en nyckelroll i att popularisera MMA. Serien, som följde unga fighters som tävlade för ett kontrakt med UFC, blev en succé och bidrog till att skapa stjärnor som Forrest Griffin och Stephan Bonnar. Den ökade exponeringen från serien hjälpte till att fånga intresset från en bredare publik och lockade nya fans till sporten.

Streamingplattformar som UFC Fight Pass, DAZN och Amazon Prime Video har också revolutionerat hur fans kan följa sporten. Genom att erbjuda on-demand-innehåll, live-sändningar och exklusiva intervjuer, har dessa plattformar gjort det möjligt för fans att följa sina favoritfighters och evenemang när och var de vill. Denna tillgänglighet har varit avgörande för att expandera sportens popularitet globalt.

Sociala medier har också spelat en stor roll i MMA:s popularitet. Fighters som Conor McGregor, Israel Adesanya och Jorge Masvidal har använt plattformar som Instagram, Twitter och YouTube för att bygga sina personliga varumärken, interagera med fans och skapa hype inför matcher. Detta har hjälpt till att bygga en starkare och mer engagerad fanbas.

Summa summarum har mediernas roll, viktiga organisationer och promotioner, samt inflytandet från TV och streamingplattformar varit avgörande för att föra MMA till mainstream. Genom dessa kanaler har sporten kunnat nå en bredare publik, öka sin legitimitet och växa till en global underhållningsindustri.

Ekonomisk tillväxt och kommersiell framgång

Sponsorer och reklam

En av de viktigaste faktorerna bakom MMA:s ekonomiska tillväxt och kommersiella framgång är de stora sponsoravtal och reklamintäkter som sporten har kunnat säkra. I sportens tidiga dagar var sponsorer ofta små företag eller lokala företag. Men med tiden, när sporten växte i popularitet, började större och mer etablerade företag se värdet i att associeras med MMA.

En av de mest betydande sponsringsavtalen för UFC var med Reebok. Detta avtal, som tecknades 2014 och trädde i kraft 2015, innebar att Reebok blev den exklusiva leverantören av matchkläder och träningsutrustning för UFC-fighters. Avtalet var värt 70 miljoner dollar över sex år och markerade ett stort steg för sportens professionalisering och kommersiella tillväxt. Senare, 2020, meddelade UFC att de skulle övergå till Venum som deras officiella utrustningspartner, vilket fortsatte att bygga på det kommersiella momentumet.

Utöver utrustningsavtalen har UFC och andra MMA-organisationer säkrat sponsoravtal med stora företag som Monster Energy, Bud Light, Harley-Davidson, och MetroPCS. Dessa företag har sett värdet i att nå den unga, passionerade och ofta lojala MMA-publiken genom sponsring av evenemang, fighters och TV-sändningar.

PPV-försäljning och publikens engagemang

En annan stor inkomstkälla för MMA, särskilt för UFC, har varit Pay-Per-View (PPV)-försäljning. De största evenemangen, som titelmatcher och matcher med högprofilerade fighters som Conor McGregor, Ronda Rousey och Jon Jones, har genererat miljontals dollar i PPV-inkomster. Matchen mellan Conor McGregor och Khabib Nurmagomedov på UFC 229 är ett exempel, då den slog alla tidigare PPV-rekord med över 2,4 miljoner köp.

PPV-försäljningen har varit avgörande för sportens ekonomiska tillväxt, eftersom dessa evenemang ofta genererar större intäkter än vanliga TV-sändningar och biljetter till arenor. Förutom intäkterna från själva PPV-försäljningen har dessa stora evenemang också lett till ökade intäkter från sponsorer och reklam.

Viktiga affärsuppgörelser och köp

En av de mest betydande affärsuppgörelserna i MMA:s historia var försäljningen av UFC till Endeavor, ett globalt sport- och underhållningsföretag. I juli 2016 köpte Endeavor, tidigare känt som WME-IMG, UFC för 4,025 miljarder dollar. Detta köp markerade ett viktigt skifte för sporten, eftersom det gav UFC tillgång till Endeavors omfattande nätverk inom sport, media och underhållning, vilket ytterligare bidrog till sportens tillväxt och globalisering.

Andra viktiga affärsuppgörelser inkluderar UFC:s TV-avtal med ESPN som tecknades 2018. Detta avtal, värt 1,5 miljarder dollar över fem år, innebar att UFC-evenemang skulle sändas exklusivt på ESPN och dess streamingplattform ESPN+. Detta avtal inte bara ökar tillgängligheten och synligheten för sporten, utan genererar också betydande intäkter för UFC.

Reflektioner över sportens påverkan på samhället

MMA:s påverkan på samhället är mångfacetterad. Sporten har inte bara förändrat hur vi ser på och utövar kampsport, utan har också haft en bredare kulturell och social inverkan. Genom att kombinera tekniker från olika kampsporter har MMA främjat en anda av öppenhet och innovation inom kampsportssamhället. Det har inspirerat många att börja träna kampsport och värderar mångfald i träning och teknik.

På en kulturell nivå har MMA bidragit till att bryta ner stereotyper och fördomar. Fighters från alla hörn av världen och från olika bakgrunder har fått möjlighet att tävla och bli förebilder. Detta har skapat en känsla av global gemenskap och visat att framgång inom sporten inte är begränsad till en viss nationalitet eller etnicitet.

Ekonomiskt har MMA blivit en betydande industri, genererat jobb och skapat affärsmöjligheter för många. Städer som värdar stora MMA-evenemang drar nytta av ökad turism och ekonomisk aktivitet. Förutom direkt ekonomisk påverkan, har sportens tillväxt också främjat hälso- och fitnesskulturen, med fler människor som inspireras att träna och leva hälsosammare liv.

Socialt har MMA haft en påverkan genom att ge ungdomar och individer i utsatta områden en väg ut ur fattigdom och kriminalitet. Många fighters har berättat om hur träning och tävling inom MMA har gett dem disciplin, mål och ett positivt sammanhang att växa inom. Detta har bidragit till att förbättra livskvaliteten för många och har visat på sportens potential att förändra liv.

Tidslinje över MMA:s utveckling

• 1993: Den första UFC-turneringen hålls i USA utan viktklasser, och olika kampsportare möts för att bevisa vilken stil som är mest effektiv.
• 1997: Senator John McCain beskriver MMA som ”människans tuppfäktning” och kampanjar för att förbjuda sporten, vilket leder till att MMA-evenemang blir förbjudna i flera amerikanska delstater.
• 2001: Zuffa, LLC, ledd av Lorenzo Fertitta och Frank Fertitta, köper UFC och börjar införa Unified Rules of MMA för att reglera och legitimera sporten.
• 2005: Reality-TV-serien The Ultimate Fighter debuterar på Spike TV, vilket ökar UFCpopularitet och drar stor publik.
• 2006: UFC 66 med huvudmatchen mellan Chuck Liddell och Tito Ortiz genererar över en miljon pay-per-view-köp, vilket visar på sportens växande kommersiella framgång.
• 2007: Zuffa, LLC köper PRIDE Fighting Championships, en av de största MMA-organisationerna i Japan, och stärker UFCposition som den ledande MMA-organisationen globalt.
• 2009: Brock Lesnar blir en av de största stjärnorna i UFC, vilket drar ännu mer mainstream uppmärksamhet och publik till sporten.
• 2011: UFC tecknar ett banbrytande sjuårigt avtal med Fox Sports, vilket leder till att MMA-sändningar blir mer tillgängliga för en bredare publik.
• 2013: UFC 168, med huvudmatchen mellan Chris Weidman och Anderson Silva, genererar stora pay-per-view-intäkter och cementerar UFCplats i mainstream sportunderhållning.
• 2016: WME-IMG köper UFC för 4 miljarder dollar, vilket är en av de största affärsuppgörelserna i sportens historia.
• 2018: Conor McGregor möter Khabib Nurmagomedov i en av de mest efterlängtade och mest sedda matcherna i MMA-historien, vilket ytterligare ökar sportens popularitet.
• 2020: UFC fortsätter att hålla evenemang under COVID-19-pandemin, vilket visar på organisationens flexibilitet och förmåga att anpassa sig till utmaningar. ”Fight Island” på Yas Island i Abu Dhabi blir en symbol för UFCansträngningar att fortsätta verksamheten trots globala restriktioner.
• 2021: Francis Ngannou vinner UFC:s tungviktsbälte genom att besegra Stipe Miocic på UFC 260, vilket befäster hans status som en av de mest dominanta tungviktarna i MMAhistoria.
• 2021: PFL (Professional Fighters League) fortsätter att växa i popularitet med sitt unika ligasystem och attraktiva prispengar, vilket utmanar UFC och Bellator i att locka toppfighters.
• 2022: UFC 274 blir ett av de mest framgångsrika pay-per-view-evenemangen med stora matcher som Charles Oliveira vs. Justin Gaethje och Rose Namajunas vs. Carla Esparza.
• 2022: Kayla Harrison, en dominant figur i PFL, fortsätter sin obesegrade svit och förstärker sin plats som en av de främsta kvinnliga fighters i MMA.
• 2023: Conor McGregor gör en uppmärksammad comeback, vilket återigen drar stora publiksiffror och genererar omfattande mediebevakning.
• 2023: UFC tecknar ett nytt lukrativt TV-avtal med ESPN, vilket ytterligare ökar sportens exponering och tillgänglighet för en global publik.
• 2023: Islam Makhachev vinner lättviktsmästerskapet och etablerar sig som en ledande figur i divisionen, vilket markerar en ny era i lättviktsklassen.
• 2024: Bellator MMA tillkännager en sammanslagning med Rizin FF, vilket stärker banden mellan amerikansk och japansk MMA och skapar nya möjligheter för internationella tävlingar.
• 2024: UFC 300 planeras som ett stort jubileumsevenemang, med flera mästare och legendariska fighters på matchkortet, vilket förväntas bli ett av de största evenemangen i organisationens historia.

Inlägget MMA:s utveckling från underground till mainstream dök först upp på Sportkuriren.se.